Stridsvagn 103 A - D

Strv 103 C
Strv 103 utvecklades under slutet av 50- och början av -60talet under ledning av Sven Berge. Prov gjordes med bl.a. ikv 103 för att kontrollera möjligheten med bandsidriktning, strv KRV och en ändrad Sherman för att se om idéerna stämde.

Obs att vagnen kan inte köras med detta aggregat monterat utan endast sidrikta.

På KRV-chassit byggs en
försöksrigg för att konstatera
om de teoretiska beräkningarna stämmer
2 st
försöksvagnar togs fram 1962, den ena med elmotor för skjutförsök,
den andra med motorer enligt serien för körförsök. Vagnarnas utseende
överensstämmer i stort med serievagnarna.
Efter
dessa byggdes 10 st vagnar för trupp- och organisationsförsök. En av dessa finns
sparad på museet, vagn nr 17. Försöken
var lyckade och en första delserie om 70 st togs fram, strv 103 A. Man var redan då på det
klara med att den första gasturbinen var för svag så att den senare skulle
bytas. Vagnarna saknade också flytutrustning.

Strv 103 A, infraröda strålkastare för körning
Nästa
delserie B omfattande 220 st vagnar levererades från 1970. Då var en starkare
turbin och flytutrustning på plats. Delserie A byggdes samtidigt om till
B-utförande. Totalt 290 st strv 103 även kallad strv S blev levererade.
Anledning
till att den kallas S är följande: Vid anskaffningen av ny strv diskuterades
inköp från USA, den kallades strv A, eller från Tyskland, strv T, eller tillverkning av en
svensk vagn, strv S. Som framgår blev beslutet anskaffning av strv S, senare
benämnd 103, dvs 3:e. vagnstypen med > 10 cm kaliber på kanonen.

Strv 103 B, inga IR-strålkastare
Samtliga byggdes om till C-utförande 1986 och framåt, laseravståndsmätare, extra skydd i form av 22 liters bränsledunkar på sidorna mm. Det blev dessutom en ny och starkare dieselmotor.

Detta är strv 103 D, ett ex blev ändrat. Ny inriktning av försvaret efter Warszawapaktens fall gjorde att det inte blev flera. Den stora "burken" vid vagnchefens plats är IRV för nattskjutning. Vagnen användes senare till försök med fjärrstyrning och finns idag på pansarmuseet. Namnet på sidan är NIGHT HAWK.


Nytt namn
eftersom vagnen är ombyggd för fjärrstyrningsförsök är NO HANDS. De vita lådorna
är kameror så operatören ser vagnens rörelser och inriktning. Den bakåtriktade
kameran är grönmålad. Luckan för nattsiktet är öppet.
Det galler
som syns på vagnfronten infördes redan tidigt i serien men var klassificerat som
hemligt. Det gjorde att vagnen under ca 20 år var världens förmodligen bäst skyddade
stridsvagn mot
riktad sprängverkan i form av pvrobotar, granatgevär mm. då de dessa granater
utlöstes flera meter från huvudpansaret. Även underkalibrerat och pilar kunde
störas genom att de ändrade
riktning vid träff i gallret.

Strv 103 B
Det ser väl lite gladare ut än bara det mörkgröna och fläckiga som alla andra bröder har. Vagnen målad till ett jubileum på P 2 Hässleholm men fick snart dra på vanliga kläder igen.

Strv 103 B
Genom att fälla upp bälgen kunde vagnen flyta. Rörelsen framåt skedde med banden som vanligt. Föraren stod upp och hade tömmar för att styra vagnen, utflyttad gaspedal. I utförande C blev fribordet för litet, vagnvikten hade ökat avsevärt från tidigare så endast djupvadning skedde.

Kanonen som valdes var den engelska L7A1 men förlängd från original 51 kaliber lång (51x10,5 cm) till 62, vilket ger en högre utgångshastighet och lägre mynningstryck med mindre dammuppkast vid skottlossning. Samma ammunition som används till strv 101-102-104 användes också till denna vagn.

Strv 103 C
Vagnen försågs med automatladdning som innebar en hög eldhastighet, ca 1 skott var 3 sek, betydligt högre än med en laddare. I och med att den fjärde mannen var inbesparad kunde vagnen göras ca 10 ton lättare. Automatisk utkastning av hylsor skedde genom den lilla luckan mellan tillbehörslådorna.

Från några tester, ovan med styrd dämpning av fjädringen och nedan ett laddförsök med överliggande kanon där magasinet på strv utnyttjas. Obs att ordinarie pjäsen är bortmonterad. Försöket hade inget med strv 103 att göra utan en test med överliggande kanon.

Ca 30 st strv 103 finns sparade i världen, t ex 3 st i vardera USA och England, det finns vagnar i Schweiz, Tyskland, Frankrike mm. T o m så långt bort som i Australien finns en vagn. I Kubinka, Moskva finns en 0-serievagn. Omvärlden har visat stort intresse för att få denna unika vagn.
Ett försök att använda vagnen efter att ha gått ur tjänst är minröjare MV 103.
På
pansarmuseet fanns en monumentvagn, översta bilden, som är helt tom invändigt
och en komplett serievagn sparade.
På ett
något ändrat chassi tas bandkanon 1 fram. Höjdriktsystemet
är inte med på det chassit men drivlinan med två motorer och växellåda är samma. Ytterligare ett fordon
i samma familj tas fram i två ex, lvkv VEAK
med radar och 2 st 40 mm akan m/48. Den blir för dyr så projektet läggs ner och
vagnarna skrotas så småningom. På amerikanska M 60 Patton byggdes ett liknande
koncept som VEAK, det uppges att man får 3-4 stridsvagnar för vad en lvkv
kostar.

VEAK
Data: Strv 103 C
| Vikt: | 42,3 ton |
| Besättning: | 3 man |
| Motorer: | Detroit diesel 290 hk, Boeing turbin 490 hk |
| Maxfart: | 55 km/h |
| Beväpning: | 10,5
cm kanon, 3 st 7,62 mm ksp 58 B strv, lyskastare, rökkastare, |
| Byggår: | 1967-71 (A och B vagnar) |
| Antal i tjänst | 290 st |