Stridsvagn m/31

3 st Landsverk L-10 provades mellan 1935 och 1940 av svenska armén. Vagnen betecknades stridsvagn m/31. En för sin tid mycket modern vagn, helsvetsad, försedd med både glasperiskop och radio, dessutom bra beväpnad med 37 mm kanon och en kulspruta i tornet och en till höger om föraren.

De flesta samtida vagnar i omvärlden hade oftast bara kulsprutor och de kanonbeväpnade hade i allmänhet inte grövre kanoner än denna. Vagnarna var oftast nitade, vilket gjorde att vid träff av en projektil slogs niten av och for omkring som en projektil inne i vagnen även om det inte blev genomslag. De saknade också periskop utan hade öppningar att se genom, blystänk kunde då komma in vid beskjutning. Det fanns ofta möjlighet att stänga för öppningen men då blev man "blind".

Den var inte särskilt lämpad för svenska vinterförhållanden, stora problem med snöpackning i drivhjulet gjorde att man i fortsättningen tillverkade vagnar med drivhjulet framtill.

Motorn är en importmotor så vi skulle vid en avspärrning blivit avskurna från tillförsel av motorer. Den ligger till grund för utvecklingen till strv m/38, där man rättat till de flesta brister som strv m/31 uppvisade.

Driftsdugligheten var inte så särskilt hög, ett slag diskuterades att den skulle bli stridsledningsvagn för bataljonschef, därför att den då inte skulle behöva köras så hårt som andra vagnar vid t.ex. ett anfall, utan kunde komma lugnt och fint efter.

Under de första beredskapsåren erbjuds de till militärbefälhavaren VII milo att grävas ner och bli bunkrar på Gotland, vilket kanske säger en del om tillförlitligheten!

Data: