Stridsvagn T 34/85
En mycket välkänd sovjetisk stridsvagn, som enligt mångas uppfattning avgjorde VK 2. Den sattes in mot de tyska förbanden redan tidigt i anfallet mot Sovjetunionen och blev en obehaglig överraskning för tyskarna. De hade ofta inte mycket mer än 37 mm kanoner som beväpning i sina stridsvagnar och den hade så dålig verkan att den kallades Anklopfgerät, betyder ungefär "knacka på apparat". Större skada gjorde 37 mm kanonen inte.
I första versionen hade den 7,6 cm kanon, men den byttes till 8,5 cm när tyskarna kom med sina starkare bepansrade och beväpnade vagnar av typ Tiger och Panther.
Den har många intressanta lösningar på konstruktion av stridsfordon, t ex bandbultarna saknar låsning. Den har i stället en skalle och sätts i från insidan av bandet. Skulle en bult vara på väg ut finns en påsvetsad kurva på chassiet som trycker in den igen. Stödrullar saknas, det går åt mindre med materiel vid tillverkningen. Drivhjulet saknar tänder, utan har rullar som griper tag i de stora bandtungan, som sitter på varannan bandplatta. Det har tydligen inte varit någon succé eftersom inte flera vagnar försetts med detta system.
Extra bränsle medförs i utvändiga tankar. Om de medförda ca 400 liter skulle vara under pansar skulle vagnen väga c:a 2 ton ytterligare vilket kanske kräver en större och starkare motor, som i sin tur kräver större utrymme och ökar vikten ytterligare. T 34 uppges vara tillverkad i ca 60 000 exemplar, och med 2 ton ökad vikt hade det inneburit åtskilliga ton mera pansarstål som nu kunde användas till andra vagnar. Finishen på det gjutna tornet är inte särskilt hög, mycket gjutskägg osv. Det blir dock mycket bra ur maskeringssynpunkt, mindre med reflexer från ljuset. Tidsbrist vid framtagandet har också gjort att man lagt ner tid på väsentligheter i stället för utseende.
Den har tagits hit av Bofors som använt den som skjutmål. De skador som uppstod då är tillrättade. Vagnen har i övrigt inte använts i Sverige, men uppges fortfarande användas på vissa håll i världen.