Chassit till vagnen kommer från samma tjeckiska firma, som tillverkade tyska stridsvagnen Pzkw 38(t), vår strv m/41, men är något uppförstorad. Den är beväpnad med en 7,5 cm pvkanon med ganska begränsat sidriktfält. Till vänster endast 5°, till höger 11°. Det gör det till den vagn som har mest begränsat sidriktfält av alla tyska vagnar och innebär att det är svårt att skjuta på rörligt sidmål.

Vagnen är ganska svagt bepansrad, chassiet tål inte så mycket vikt. Till vänster i chassiet sitter föraren främst, bakom honom skytten, därefter laddaren. Rakt bakom kanonen är vagnchefens plats. Kanonen är konstruerad att manövreras från höger sida, så laddaren måste vara lite av akrobat för att öppna kilen för första skottet, till nästa skott sker dock öppning automatiskt. Samma svårigheter som vid öppning för första skott uppstår vid eldavbrott, akrobatiska manövrer och sen ta hand om och skicka ut det felaktiga skottet utanför vagnen. Att det blivit på detta sätt beror på att vagnen konstruerats med tidsbrist, man hann inte ta fram en ny kanon utan monterade en befintlig, "man tager vad man haver".

Ljuddämparen ligger horisontellt baktill på denna tidiga modell. Vid striderna I Ryssland upptäckte man att det blev en fälla, en sprängladdning som kastades upp på vagnen gled inte av. Till nästa modell läggs ljuddämparen i vagnens längdriktning för att inte fånga upp laddningar.

På denna schweiziska version har monterats en telefonkabelrulle som också skulle kunna fånga upp laddningar, men då moderna närpvvapen tillkommit behövs inte längre såna primitiva bekämpningssätt som under  2 VK.

Den gröna Hetzern som finns på museet är en efterkrigstillverkad som erhållits som gåva från Schweiz. Avsikten var från början att skrota museets vagn, den var i dåligt skick efter alla prov, och ersätta den med den hela och kompletta. Den har f.ö. flugits hit i en Herkules och lossats på Såtenäs.

En förenkling i produktionen som införs är att minska antalet hål i spännhjulet för rensning av inpressad jord, men tydligen har denna vagn fått ett gammalt hjul som ersättning.

När vagnarna ställdes bredvid varandra upptäckte man att skillnaderna var så stora att man beslöt att behålla den äldre. De Hetzer som ibland syns på film idag, är oftast f d schweiziska vagnar, äkta vagnar tillverkade under kriget är idag mycket sällsynta.
Den gamla tyska Hetzern kom till Sverige 1947, troligen från Norge tillsammans med ytterligare ett antal andra vagnar av olika typer och har brukats en del vid olika prov. För att få bättre sikt för föraren skars ett stort hål upp i frontpansaret under periskopen.