Denna vagn är målad som en strv m/42, men är egentligen en vagn som blivit ombyggd till ikv 73. Det fanns totalt 56 st ikv 73, en strv m/42 EH var ombyggd till försök med mekanisk växellåda, vagn nr 772, och kallades inofficiellt m/42 EV. Den skrotades ca 1954. Det finns idag ingen riktig bevarad strv m/42, de som finns kvar är "tillbakabyggda" strv 74.

Grön signalflagga betyder för övrigt att samband önskas med närmaste chef ur det infanteriförband som samverkan sker med.

Ovan och under, så här skall en riktig ikv 73 se ut.

Alla med Volvomotor utom en blev ombyggda till ikv 73, som skiljer sig från strv m/42 genom mindre ändringar, ksp till höger om förare borttagen, en låda med reservdelar till bandet finns där i stället. Centralt på fronten sätts en mörkläggningsstrålkastare i ett kort rör med lucka. Höger bärhjul på tornet blir ersatt av en kabelrulle för fjärrbetjäning av radio. Ommålning till helgrön färg, det var inte längre modernt att vara fläckig. Denna ombyggnad skedde omkr 1957. De ursprungliga "kattögonen" har bytts ut mot rektangulära reflexer, en mittmonterad strålkastare med positionslyktor på sidorna har ersatt de båda strålkastarna. Den lilla lådan för kolsyreeldsläckare på höger stänkskärm borttagen m fl mindre ändringar.

Alla vagnar med Scania-motor byggdes om till strv 74.

Stridsvagn m/42

Strv m/42

Strv m/42 tillverkades i 3 versioner, 100 st TM med elektromagnetisk växellåda och två st Scania-Vabis 603 motorer á 162 hkr, 125 st TH med hydraulisk växellåda, också två motorer, 57 st EH, hydraulisk växellåda och en motor, Volvo A8B om 380 hkr.

Strv m/42 TH

Strv m/42 TM, denna blir ombyggd till TH

Senare utbyttes den elektromagnetiska lådan i TM eftersom den inte var tillförlitlig, den var från början konstruerad för rälsbussar! 70 st fick mekanisk växellåda och kallades därefter strv m/42 TV. 30 byggdes om till TH, så summan av dessa ökade till 155.

Av olika versioner byggdes sammanlagt 26 st om till stridsledningsvagnar, höger kulspruta ersattes av en attrapp och på dess plats monterades en 70 W radiostation. Antennfästet till denna sattes  på vänster höger lucka över ksp. För att inte skilja sig åt utvändigt fick alla vagnar ett antennfäste där, men det hade alltså ingen funktion i de flesta fall.

Strv m/42 EH, obs antennfästet vid höger ksp.

Välbeväpnade äppeltjuvar

Vagnen kunde djupvada. Tätning skedde av öppningar för luft och två st trummor för kylluftutblås monterades baktill. Luft till motorn togs in genom den öppna tornluckan, så vadning kunde ske med vatten till torntaket.

Ett försök att göra en broläggningsvagn, som efter ha lagt bron kunde göra sig av med utrustningen och bli en vanlig stridsvagn gjordes. Den blev hög och smal så försöken fortsatte inte. När ikv 73 skrotades gjordes försök att använda dess chassi utan torn till broläggare men då bron nu blev 4.5 m bred blev också dess chassi för smalt.

Lanseringsbalken utlagd och bron förs ut.

På samma chassi byggs två st bärgningsvagnar. För att använda kranen kan motorerna kopplas loss från ordinarie framdrivningen och i stället via en fördelningslåda kopplas till kranen. Lyftkapacitet ca 10 ton. För att staga upp vagnen vid bärgning kan spännhjulen sänkas ner till markkontakt.

Bärgningsvagn m/42
(vissa källor uppger m/43)

Bärgningsutrustning i marschläge

En m/40 skall bärgas. Spännhjulen i nedsänkt läge för att stöda vagnens fjädring

Försök att öka förmågan till pansarbekämpning ägde rum tidigt 50-tal med "delat torn". För att inte eldrörets mynning skulle komma för långt fram sattes pjäsen så långt bak att stor del stack ut över bakpansaret.  Vagnchef och skytt satt på ena sidan om pjäsen, på andra laddaren. Genom en vevanordning kunde laddaren ladda kanonen från ett magasin. Pjäsen var samma som sen kom i strv 74, 7,5 cm lvkan m/37. Avsikt var om försöken varit lyckade att även bygga om 10-tons vagnar med torn av samma typ, verkan av 37 mm kanonen var mycket dålig vid pansarbekämpning.