På Landsverk togs lvkv försöksmodell 43 fram, i princip en förstoring av deras tidigare Anti som exporterats till Finland och byggts på licens i Ungern under namnet Nimrod. Trots beteckningen försöksmodell blev det en serie om 17 exemplar. Leveransen började inte förrän 1947 trots beteckning 1943.

Lvkv fm/43

ANTI,
monument vid finska pansarbrigaden i Parola. Hakkors användes
som nationalitetsbeteckning fr.o.m. frihetskriget 1918 t o m 1944.

Lvkv fm/43 är byggt på ett förlängt strv m/40 K-chassi, och försågs till att börja med samma motor och band som stridsvagnen. Vikten har ökat med 7 ton och den blev klart undermotoriserad. Tornet är försett med 2 st lvakan m/36.

Riktmaskineriet är hydrauliskt och svänger tornet varvet runt på 7 sek. Höjdriktfält maskin -6º -+88º, handrikt -13º- +90º. Eldhast 120 sk/min och eldrör, 320 skott medföres.
 

Vikt 17 ton, hast 36 km/t, 4 mans besättning. Körsträcka landsväg 150 km, bränsle 200+50 liter, bränsleförbrukning ca 16 l/mil. Pansartjocklek 12-15 mm och öppet tak.

Siffror enligt ovan är vagnen i originalskick med Scania-Vabis 603-motor, efter byte till Maybach ökade effekten till 300 hk. Hastigheten ökade till 55 km/h, vikten ökade med något ton, då motorn var tyngre och en pansarlåda baktill på tornet för radion monterades.

Den var mycket svårstyrd beroende på sin stora längd i förhållande till bredden och svag motor i förhållande till vikten. Den körde ofta fast där strv gick fram beroende på bandtrycket. Det togs fram ett särskilt asymmetriskt band som gjorde att bandbredden ökades på yttersidan.

Bandet har breddats. Låda baktill på tornet har
 tillkommit, reservbärhjulet är monterat på den.

Upprepade klagomål på motorstyrkan 162 hkr gjorde att byte från Scania-motorn till Maybach, som blivit över i Tyskland efter krigsslutet, skedde omkring 1950. Trots dessa modifieringar blev vagnen aldrig riktigt bra. Den fortsatte en problemfylld tillvaro och snart hade utvecklingen gått ifrån den genom att det inte var möjligt att beskjuta flygplan i dåligt väder, eftersom den endast hade optiska riktmedel.
Organisationen där vagnen ingick var en bandluftvärnspluton om tre vagnar i varje pansarbrigad. Det var helt otillräckligt för att skydda en brigad. Dessutom hade man under sista åren vagnen var i tjänst på grund av atomhotet börjat tillämpa utspridningen av förbanden med minst 3 km mellan komp vid gruppering och sammandragning vid anfall.

En vagn fanns på museet i Axvall, en finns på museet i Hässleholm.