Informationen kring den av Sverige 1947 inköpta Kungstigern har länge varit knapphändig. Flera försök att identifiera vilken vagnsindivid det var som kom till Sverige, genomgick försök och slutligen sköts sönder har gjorts och först nu har det kunnat föras i mål.

Vi anser att vi äntligen har ett tydligt och välgrundat underlag för att kunna fastställa vilken fordonsindivid, ner till tillverkningsnummer, den svenska Kungstigern var.

En mera utförlig beskrivning av hur arbetet gick framåt med identifieringen i flera olika steg presenteras i Pansar 1:2019 respektive 2:2019. Här följer främst en redogörelse för vagnens bakgrund samt de sista stegen och pusselbitarna som gjorde att en identifiering slutligen kunde fastställas.

Läs mer om det utförliga arbetet som ledde fram till identifieringen av den svenska Kungstigern i Pansar 1:2019 och 2:2019.

Inköp

Utdrag ur inköpsdelegationens rapport 1946:

”Inköp av tyska stridsvagnar.
De tyska stridsvagnar, vilka enligt av militärattachén förda underhandlingar kunde förvärvas, befunno sig i fransk ägo. Försäljningstillstånd för dessa hade utverkats i Washington. Besöket i Versailles avsåg besiktning av i depå där befintliga Pantherstridsvagnar fanns. I depån uppställd materiel syntes till stor del vara avsedd för nedskrotning. Ett antal Panther-vagnar visades, av vilka flera vore sålda. Delegationen erbjöds välja mellan tre exemplar. Vid sammanträde 5/10 meddelades, att franska staten erbjöd sig utan kostnad överlåta den av stridsvagnarna, som delegationen önskade förvärva. Då priset icke kom att inverka på valet av vagn, träffades avtal om förvärv av den vagn, som var i bäst skick.

För uppsökande i terrängen av en havererad Tigerstridsvagn gjordes 4/10 med franska officerare som ciceroner en resa med bil till Normandie. Färden gick över Nantes, Evreux och Lisieur till trakten av Vimontiere.

Den Tigervagn, som där besågs, var emellertid i mycket dåligt skick (helt utbränd), varför bärgning och transport av densamma till Sverige icke kunde anses lämpligt. Påföljande dag lovades från fransk sida, att man skulle söka finna en Tiger-vagn i bättre skick, vilken i så fall liksom Panthervagnen skulle överlåtas gratis. Närmare förhandlingar rörande detaljerna vid förvärvande av ovan omnämnda stridsvagnar skulle föras av militärattachén.”

Från rapporten efter resan i Frankrike 1946. Vagnen på bilderna är den första Kungstiger som erbjöds Sverige. Inte den som slutligen kom till Sverige.
Från rapporten efter resan i Frankrike 1946. Vagnen på bilderna är den första Kungstiger som erbjöds Sverige. Inte den som slutligen kom till Sverige.

Från rapporten efter resan i Frankrike 1946. Vagnen på bilderna är den första Kungstiger som erbjöds Sverige. Inte den som slutligen kom till Sverige.

Flera förfrågningar gjordes till militärattachén i försök att påskynda ärendet under 1947. I slutet av augusti 1947 omtalar militärattachén i Paris, att fransmännen nu funnit en Kungstigerstridsvagn som ej är skadad av brand. Vagnen befinner sig i Gien, söder om Paris.

Transport till Sverige

Skandinavisk Express fick uppdraget att snarast ombesörja transport till KAFT, Stockholm. I september beslutas om Kontrollbyråns mottagande och vidaresändande av vagnen till P 4. Den 27 november 1947 lastades Kungstigervagnen av i Stockholm hamn.

Kungstigern avlastad  i Stockholm hamn 27 november 1947

Kungstigern avlastad i Stockholm hamn 27 november 1947

I inventarieredovisningen för december 1947 finns Kungstigerstridsvagnen på P 4 i Skövde. Väl på plats ställdes Kungstiger- stridsvagnen upp utanför verkstaden – där den blev stående ett bra tag i ett skröpligt skick. När man tog in vagnen i verkstaden för att göra iordning den för inledande prov, hittades en odetonerad tysk ägghandgranat i motorutrymmet – den var instucken mellan ventilkåporna ovanpå motorn.

Kungstigern var märkt på fronten och på sidorna med S2, vilket länge var oförklarligt. Sten Korch, försöksofficer vid tiden, förklarade att det betydde att amerikanska militära underrättelsetjänsten hade undersökt vagnen.

Den troliga anledningen till detta var att motorn skulle ha förstörts när besättningen tvingades överge stridsvagnen i all hast. Det konstaterades att handgranaten hade klickat och efter att den avlägsnats, oskadliggjordes den i en närliggande bäckravin med en liten trotylladdning. Därefter kunde motorn, efter översyn, återmonteras och vagnen iordningställas för försök. En kortare provkörning på fältet utanför verkstaden konfirmerade detta.

Kungstigern var märkt på fronten och på sidorna med S2, vilket länge var oförklarligt. Sten Korch, försöksofficer vid tiden, förklarade att det betydde att amerikanska militära underrättelsetjänsten hade undersökt vagnen. Sten var också den som avlägsnade och sprängde handgranaten som hittades i motorutrymmet.

Försök i Sverige

Vagnen genomgick ett flertal olika framkomlighetsförsök i Skövde under 1948. Vid en hård sväng i lös sand på fältet utanför verkstaden, så brast svängarmen till ena spännhjulet. Efter att den trasiga svängarmen svetsats ihop, tvingades personalen vara mer försiktig än tidigare under de fortsatta försöken. 

Kungstiger under framkomlighetsförsök vid P 4 i Skövde

Kungstiger under framkomlighetsförsök vid P 4 i Skövde

Eftersom vagnen inte kunde testas i samma omfattning som tidigare så togs ett beslut om att transportera vagnen till Provskjutningscentralen Karlsborg (PcK) i Karlsborg, idag FMV provplats – transporten hade ursprungligen planerats till den 24-29 september 1948, men det uppkomna missödet med svängarmen sköt upp transporten tills vidare.

Inför skjutproven diskuteras den 11 november huruvida kanonen bör monteras ur eller om den ska få sitta kvar. Det som framförs är att möjligheter föreligger att i framtiden kunna anskaffa 8,8 cm ammunition så att skjutförsök ska kunna genomföras med pjäsen.

Eftersom vagnen vägde 69 ton så gick det inte att ta vägen över kanalbron i Karlsborg utan den fick istället åka tåg till Finnerödja. Annars hade det vara möjligt att ta tåget till Karlsborg och endast släpa vagnen några kilometer. Men nu blev det istället till Finnerödja. Därifrån släpades den, med styrningen ur funktion, av en bärgningsbil typ M26 Dragon Wagon och en M4A4 Sherman den c:a 6 mil långa vägen till PcK. Övriga fordon som deltog var en Terrängdragbil m/46, Bärgningsbil 10 ton, Drivmedelsbil 5 ton, två personbilar och fyra motorcyklar. Transporten av Kungstigerstridsvagnen kom nu istället att genomföras den 10-15 november.

Transporten med den ostyrbara vagnen tog fem dagar till en kostnad som uppgick till 10 000:- (mycket pengar på den tiden). Några ytterligare siffror för transporten: Den totala vikten var 160 ton, omkring 1 700 hk togs i anspråk och 6 000 liter bensin förbrukades.

Motor och växellåda plockades ur vagnen innan den användes som skjutmål. När detta skedde, före eller efter transport, är fortfarande inte fastställt. Motor och växellåda finns bevarade.

På Provskjutningscentralen (PcK) genomgick Kungstigern en grundlig utprovning från slutet av 1948 till och med 1951. Där testades den mot ett stort antal olika vapen och verkansdelar. Bland annat besköts den med den underkalibrerade ammunition som var under utprovning till Pvkv m/43 och den ammunition som var under utveckling till Grg m/48.

Kungstigern efter beskjutning. Foto: Sven Olof Ericsson via Arsenalen
Kungstigern efter beskjutning. Foto: Sven Olof Ericsson via Arsenalen

Kungstigern efter beskjutning. Foto: Sven Olof Ericsson via Arsenalen

Efter genomförda skjutförsök på PcK skrotades Kungstigern. Tornet hamnade dock så småningom på Kråks skjutfält och låg där som skjutmål åtminstone till slutet av 1956. Vanligt var att beskjuta den med övningsprojektil till Strv 81. Kungstigern blev naturligt nog ett populärt mål för besättningarna i de nya Centurionstridsvagnarna. I stort sett varje träff gav genomslag – d.v.s. genomslag med en övningsprojektil i ett pansar som måste betraktas hålla handelsstålskvalitet.

Eftersom kanonen var urmonterad låg troligen tornet med sidan åt de skjutande. Eldröret skickades till Bofors i Karlskoga, där det skrotades i samband med en städkampanj på 1990-talet!

Identifiering av vagnsindivid

Svårlöst gåta utifrån inköpsplats

Då den svenska Kungstigern transporterades från franska Gien var det ofrånkomligt att den första teorin var att vagnen skulle tillhört något av de förband, s Pz Abt 503 eller Fkl 316, som var utrustade med Kungstigrar vid striderna i Normandie.

En utförlig genomgång med borträkning av varje enskild vagnsindivid som inte kunde vara den svenska Kungstigern har publicerats i Pansar 1:2019. Det var dock omöjligt att tydligt visa vilken av de kvarvarande potentiella vagnarna som kom till Sverige. Det visar sig nedan att det hade sin naturliga förklaring, då den inte hade tillhört något av dessa förband.

 

Grundläggande karakteristik för den Svenska Kungstigern

Om en identifiering av vagnsindivid utgår från kända detaljer på den svenska Kungstigern istället för inköpsplatsen som ingångsvärde blir bilden efterhand tydligare.

Initialt tillverkades tre prototyper med beteckningarna: Fgst. Nr V1, V2 samt V3, därefter påbörjades serieproduktionen och dessa vagnar fick beteckning: Fgst. Nr 280 001 – 280 489.

A) Förproduktionstorn
De första 50 Kungstigrarna producerade med förproduktionstorn, (ofta felaktigt benämnt ”Porsche-torn”) medan de resterande var utrustades med produktionstorn (ofta felaktigt benämnt ”Henschel-torn”).

B) Eldrör gjutet i ett stycke
Den första versionen av 8,8 cm KwK 43 (L/71) bestod av ett odelat eldrör tillverkat i ett stycke med större mynningsbroms (från Tiger I). Under maj månad 1944 ersattes denna av en tvådelat kanonrör, som var enklare att producera i kvantiteter utan att kvaliteten försämrades. Enligt produktionsstatistik hade det först tillverkats elva stridsvagnar och under den månad som man ändrade eldrören tillverkades ytterligare 19 stridsvagnar. Så ett antal mellan 11 – 30 Kungstigervagnar hade det tidiga eldröret.

C) ”Tvåögt” sikte
Ytterligare en detalj, den svenska Kungstiger-vagnen hade den tidiga typen av sikte ”tvåögd” Turmzielfernrohr 9b/1. Denna typ av sikte byttes under maj 1944 ut till en nyare modell, sikteskikare av typ Turmzielfernrohr 9d, där det endast behövdes en öppning i pansaret.

Kungstiger med produktionstorn och ”enögt” sikte. Foto: Bundesarchiv

Kungstiger med produktionstorn och ”enögt” sikte. Foto: Bundesarchiv

Förproduktionstorn, eldrör gjutet i ett stycke samt ”tvåögt” sikte på den svenska Kungstigern

Förproduktionstorn, eldrör gjutet i ett stycke samt ”tvåögt” sikte på den svenska Kungstigern

Den svenska Kungstigern tillhörde alltså de 50 första vagnarna med förproduktionstorn. Med eldrör tillverkat i ett stycke reduceras antalet potentiella vagnsindivider ytterligare samt att produktionstidpunkt kan fastställas till senast i maj 1944.

Elva detaljer som utmärker den svenska Kungstigern
(klicka (+) eller på respektive rubrik för mer information)

1) Har Flammenvernichter mit Absatzkrümmer (flamdämpare med krök).

Flamdämparna monterades första gången på Panthrar i MNH fabriken den 8 december 1944 och kröken tidigast 25 januari 1945 (enl Jentz o Doyles Panther-bok). Normalt monterades flamdämparna vertikalt (på Panthrar) men av någon anledning är dom monterade horisontellt (i transportläge) på den svenska vagnen.

Vertikala flamdämpare

Vertikala flamdämpare

Horisontella flamdämpare (transportläge) på den svenska Kungstigern
Horisontella flamdämpare (transportläge) på den svenska Kungstigern

 

2) Har bandlänkar Kgs 73/800/152 och drivhjul med sen kuggkrans.

Bandlänkarna infördes i mars 1945 (med kuggkrans version 4, se nedan) men tester i fält gjordes på en (konstaterat) enhet vintern 44/45. Enheten var s Pz Abt 506 som dessutom fick 5 vagnar med förproduktionstorn (Porsche). Det finns bilder på vagnar från 506 med dessa länktyper men endast bildbevis på vagnar med produktionstorn, det utesluter dock inte att vissa av de fem förproduktionsvagnarna kunde ha fått denna länktyp.

Vad som dock är extra udda är att drivhjulet på den svenska vagnen har den sena kuggkranstypen som infördes i mars 1945. Det innebär att de ursprungliga kuggkransarna (version 1) har blivit utbytta mot version 4.  Det fanns fyra versioner av kuggkransar där de två sista versionerna hade kuggtänder som var längre och med en annan vinkel dvs bredare bas och spetsigare, allt för att förhindra bandkrängning.

Kungstiger med bandlänkar Kgs 73/800/152
Kungstiger med bandlänkar Kgs 73/800/152

Olika varianter av drivhjul på Kungstiger

Olika varianter av drivhjul på Kungstiger. Från vänster till höger:
Kuggkrans version 1) 18 tänder,
Kuggkrans version 2) 9 tänder,
Kuggkrans version 3) 9 st bredare och längre tänder än ver. 2, fästhålen förskjutna samt
Kuggkrans version 4) 18 tänder, bredare och längre tänder än ver. 2, fästhål symmetriskt med tänderna.

3) Har bepansrat skydd över snorkel.

Monterades på vagnar fram till mars 1944 och t o m februari hade ca elva vagnar producerats inklusive vagnarna V1 – V3.

Bepansrat skydd översnorkeln på Kungstigern
Bepansrat skydd över snorkeln på Kungstigern

4) Har regnavrinningsuttag vid laddarens lucka.

Om man skall tro Jentz and Doyle så fanns detta ej på vagn V1 – V3 (finns konstaterat ej på V2) men dock på första serievagnen.

Regnavrinningsuttag vid laddarens lucka på Kungstigern

Regnavrinningsuttag vid laddarens lucka på Kungstigern

5) Har haft Zimmerit på både torn och vagnskropp.

Har ”pistolpluggar” på båda sidor av tornet (igensvetsade), men ej hylsutkastarlucka på tornsida på Kungstiger

6) Har ”pistolpluggar” på båda sidor av tornet (igensvetsade), men ej hylsutkastarlucka på tornsida.

Har ”pistolpluggar” på båda sidor av tornet (igensvetsade), men ej hylsutkastarlucka på tornsida på Kungstiger

7) Saknar tornkransskydd

Detta infördes i april 1944 och fram t o m mars hade ca 17 st vagnar producerats (inkl vagn V1 – V3)

8) Saknar öppning för kylvatten – förvärmare?

Detta var en liten öppning plus yttre skydd snett under vänstra avgaspansarskyddet som infördes i februari 1944 (saknar riktigt bra kvalitetsbilder för att vara 100 % säker). Fram t o m januari 1944 hade ca elva vagnar producerats (inkl vagn V1 – V3) 

9) Saknar beslag för låsning av platta/plana främre stänkskydd så den har aldrig haft dessa

För att kunna låsa dom främre platta stänkskydden så monterades ett beslag på vagnssidan ovanför drivhjulet – detta beslag finns kvar på Bovingtons V2-vagn, dock kraftigt böjt. Bilder visar att detta beslag ej fanns på den svenska vagnen (ej heller svetsfogsrester) så vagn V1 o V3 kan uteslutas.
Beslag för låsning av platta/ plana främre stänkskydd. Saknas på den svenska Kungstigern

Beslag för låsning av platta/ plana främre stänkskydd. Saknas på den svenska Kungstigern

10) Saknar mittenfästet på sista bakre sidostänkskärm

Detta saknades bara på vagn V1 – V3 och de först produktionsvagnarna (Doyle har ritat fel i boken ”VK 45.02 to Tiger II” s. 24 och s. 66).

Saknar mittenfästet på bakre sidostänkskärm.

Saknar mittenfästet på bakre sidostänkskärm.

11) Saknar uttag i frontpansarets övre kant vid kulspruteskyttens periskop.

Vagn nr. 280 009 eller 012 se s. 76 o 77 i boken ”VK 45.02 to Tiger II” har detta uttag så den svenska vagnen måste har varit tidigare än denna. 

Saknar uttag i frontpansarets övre kant vid kulspruteskyttens periskop.

Den svenska Kungstigern i Skövde

Den svenska Kungstigern i Skövde

Detaljerna pekar på en vagnsindivid, men på fel plats

Detaljerna pekar både på en väldigt tidig vagn och på en vagn som sedan fått de allra senaste bandlänkarna, kuggkransar och flamdämpare.

Om denna vagn hade varit i s Pz Abt 503 eller Fkl 316 och blivit övergiven i Frankrike så hade förbandet inte haft tillgång till sena bandlänkar, kuggkrans och flamdämpar för de fanns inte tillverkade vid den tiden.

Om vagnen varit utrustad med kuggkrans version 1 och fransmännen hade funnit vagnen efter kriget och därefter lagt till sena bandplattor (för att ursprungliga bandplattor varit skadade eller saknades) så behövde inte kuggkransen bytas till version 4, vilken ändå finns där. Varifrån skulle fransmännen ha fått kuggkransar version 4 (de fanns ej på vagnar utslagna i Frankrike)? Flamdämparna fanns ej vid denna tid då 503 eller 316 var aktiva på västfronten med förproduktionstorn.

Detsamma gäller om vagnen varit från s Pz Abt 506 förutom bandlänkarna som bevisligen fanns vid denna tid. Problemet är att förbandet 506 inte var i Frankrike och vagnen inte kunnat lämnats kvar där. Vagnen skulle i så fall ha överlämnats till fransmännen – men av vem? Flamdämparna kan knappast ha funnits i fält vid denna tid då s Pz Abt 506 var aktiva med dessa vagnar då dämparna knappt hade hunnit monterats på fabriksvagnarna dvs Panthrar.

Sammantaget tyder det mesta på att den svenska vagnen har varit en försöksvagn någonstans i Tyskland då den är utrustad med de allra senaste vad gäller bandlänkar och avgassystem. 

Den enda vagn som passar in på ovanstående detaljer, förutom bandlänkar och kuggkrans är testvagn med nummer 211 från Kummersdorf och där skulle de ha kunnat montera nya kuggkransar och bandlänkar under 1945. Denna vagn har dessutom den svenska vagnens avgassystem enligt foton, detta är det enda logiska, men hur den har hamnat i Frankrike är en knivig fråga.

Foto från tester i Kummersdorf med vagn 211

Foto från tester i Kummersdorf med vagn 211

Kummersdorf är namnet på ett område nära Luckenwalde, cirka 25 km söder om Berlin, i Brandenburg-regionen i Tyskland. Fram till 1945 var Kummersdorf en plats där den tyska arméns vapenbyrå (Heereswaffenamt (HwaA)) hade ett vapenutvecklingscentrum samt ett skjutfält för artilleri.

Även platsen får en förklaring

Det visar sig att Heereswaffenamts anläggning i Kummersdorf hade ett vintertestområde i St Johann, Österrike, med Kitzbühl som närmaste stora stad. Foton från en ort i närheten av Kitzbühl, Stockerdörfl, visar en Kungstiger med förproduktionstornet och sena länkar, lampan på frontpansaret är vridet på samma sätt som på svenska vagnen.

Fronten med lampa, foto från Österrike. Notera nummer 211 inom cirkel.

Fronten med lampa, foto från Skövde

Foto på 211 troligen från rapporten i St. Johann Österrike

Foto på 211 troligen från rapporten i St. Johann Österrike

Sidovy på Kungstigern från samma ställe

Sidovy på Kungstigern från samma ställe

Då stämmer både vagnsdetaljer och en logisk förklaring till hur den hamnade i Frankrike. Den skickades från Kummersdorf, Berlin, Tyskland till Österrike för vintertester och efter kriget till uppsamlingsställe i Frankrike (Gien) där den sen skickades vidare till Sverige. Den finns en CIOS rapport från detta vintertestställe som visar en Kungstiger (i alla fall en Tiger II med förproduktionstornet och en Panther, båda i bergsområde) vilket gör det sannolikt att det är samma Kungstiger. Vi har inte lyckats få tag på denna rapport, men det får ändå anses som fastställt vilken vagnsindivid som var den svenska Kungstigern.

 

Rapporten från CIOS om vinterprovningsområdet i St Johann

CIOS var en kombinerad brittisk och amerikansk militär underrättelseverksamhet som fanns 1944-45, vilken huvudsakligen undersökte och dokumenterade tysk militär forskning, teknologi och tillverkningsmetoder.

Den svenska Kungstigern var testfordon märkt 211 från Kummersdorf, vilken var den sjätte serieproducerade Kungstigervagnen med chassinummer 280 006.

 
Flera personer har bidragit till att lösa mysteriet med identiteten av ”den svenska Kungstigern”. Vi vill tacka alla inblandade och nämna några vars bidrag står ut:
 
Christer Baadstöe som ihärdigt fortsatt att under lång tid söka efter ny information för att identifiera vagnen samt hans tidiga arbete med att utesluta de Kungstigrar som användes vid striderna i Normandie.
 
Per Sonnervik, tack vare hans detaljkunskap slutligen en specifik Kungstiger-individ kunde pekas ut.
 
Jean Marie Dylon, som initialt kom över bilderna från Stockerdörfl, vilka visar den svenska Kungstigern. Därefter i en kollektiv insatts med Herbert Ackermans, Emanuel Morales Zeke, Branislav Juhász och andra tillsammans kunde fastställa identiteten och förklaringen till att vagnen slutligen kom till Gien, Frankrike innan den transporterades till Sverige.

 

Mer spännande läsning

Sveriges första stridsvagn

Genom dokumentation från KrigsArkivet vet vi nu att den första stridsvagnen i Sverige var en fransk Renault FT.

Inköp och tillverkning av Stridsvagn m/21

De i delar inköpta LK II från Tyskland sattes samman i Sverige med början i slutet av 1921 till Stridsvagn m/21.

Håll dig informerad

Missa inte när vi publicerar nytt material på hemsidan eller har andra nyheter att berätta - prenumerera på vårt Nyhetsbrev!

Intresserad av pansar? Då är SPHF:s Nyhetsbrev för dig!

Nyheter om svenskt pansar och pansarhistoria via e-post - välkommen!
Med anmälan godkänner jag SPHF:s användarpolicy

Send this to a friend