Här börjar vi skriva en inledning som ska berätta vilken spännande notis detta är. Något som fångar läsarens intresse direkt och gör att man bara inte kan motstå att läsa mer. Något som fångar läsarens intresse direkt och gör att man bara inte kan motstå att läsa mer.
Inledningsrubrik för att ge läsaren struktur
Nu börjar vi få in lite brödtext och ska se hur det ter sig. Vi kopierar in text från sidan om stridsvagnar.
Sverige har haft stridsvagnar sedan tidigt 1920-tal. Den första större anskaffningen gjordes genom inköp av delar för tio stycken stridsvagnar från Tyskland, vilka sattes samman i Sverige och började användas för försök 1922. (Läs om anskaffningen här.) Det är nu (våren 2019) fullt belagt att Sveriges första stridsvagn var en fransk Renault FT. Den anlände till Sverige i juli 1921 (och inte 1923 som tidigare antogs). Läs mer om detta här.
En lång rad utländska vagnar har sedan dess provats samtidigt med att mycket utveckling gjorts inom landet. Under åren har så väl köp som licenstillverkning gjorts av utländska vagnar, men också en betydande tillverkning av svenska konstruktioner. Även under sin livslängd har många stridsvagnar modifierats, förbättrats och renoverats för att kunna möta nya hot och få en längre tjänstgöringstid. Ett mönster av att bygga om äldre vagnar till nya genom ibland mycket genomgripande ombyggnader framgår tydligt.
En vägledande mellanrubrik
Användningen har varierat från rena understödsfunktioner till (pansar-)infanteri till där stridsvagnen varit huvudvapnet och fått understöd av pansarskytte som pansarskyddat har kunnat följa med i terrängen. Organisatoriskt har stridsvagnar funnits i flera olika typer av förband, från fristående sådan till att bilda stommen i pansarbrigader.