Strv fm/22 (m/21), vagn nr 10.

Hem » Svenskt pansar » Historia » Så här började det

Så här började det svenska pansarvapnet

Av
Christer
Baadstöe

Publicerad 2016-10-01
Uppdaterad 2017-12-28
English version >> How the Swedish Armoured Corps began


Bakgrund

Vi är flera som under många år varit verksamma inom Svensk PansarHistorisk Förening och länge varit mycket frustrerade för att ”vår historia” om hur inköpen av LK-II/stridsvagn fm/22 (m/21) från Tyskland inte har accepterats av utländska historiker och ”förståsigpåare/besser-wissers”. Därför beslöt vi oss för att genom forskning på det svenska Krigsarkivet (KrA) kunna lägga fram vår historia igen. Nu verifierad genom originalhandlingar och foton från KrA kring inköpsprocessen. Vi vill rikta ett stort tack till Rickard Lindström som kopierat handlingarna på KrA.

Vi använder beteckningen ”fm/22 (m/21)” då vagnarna först fick beteckningen pansarvagn fm/22, vilket senare ändrades till stridsvagn respektive m/21.


Myter och skrönor

Det finns i grunden två myter som florerar utan historisk dokumentation eller annat vederhäftigt belägg.

Den första myten handlar om att Joseph Vollmer, som konstruerade stridsvagnen LK II, skulle ha lett konstruktionsarbetet för Kungl. Armeförvaltningens Artilleridepartementet:s, KAAD:s, räkning av stridsvagnen fm/22 (m/21) i Sverige 1922. Det är felaktigt då:

a) det inte finns några källor som visar att Joseph Vollmer varit i Sverige,
b) ifall Joseph Vollmer varit i Sverige och lett arbetet med stridsvagnarna här, så borde arméledningen med stolthet omnämnt detta. Sådant omnämnanden går inte att finna.
c) vid denna tidpunkt, 1922, var Vollmer troligen fullt upptagen med att på Skoda i Tjeckoslovakien konstruera sina hjul/band-stridsvagnar KH 50 (Kolo-Housenka 50), 1923-25 – KH 60 1928 och KH 70 1930.
d) dessutom finns det vederlagt (se nedan samt Appendix K1) att konstruktionsarbetet leddes av verkmästare Steger från firman Wilhelm Ugè i Berlin.

Den andra myten handlar om att AB Landsverk skulle ha tillverkat LK II- stridsvagnarna (stridsvagn fm/22 (m/21)). Det är felaktigt.

En mekanisk verkstad startade i Landskrona 1872. Den bytte namn ett par gånger, men från 1877 hette den Landskrona Mekanisk Verkstad fram till 1925. Man producerade lantbruks-redskap, spisar, ugnar, vanligt handelsgjutgods samt järnvägsvagnar och järnvägsbroar. 1920 köpte tyskt kapital genom koncernen Gutehoffnungshütte, Aktienverein für Bergbau und Hüttenbetrieb, GHH, in sig i företaget till 50%. 1925 hade man ökat sitt kapital till 61% och samtidigt döpte man om företaget till AB Landsverk.

Först 1928 startade man på Landsverk ett rit- och konstruktionskontor för att konstruera pansarbilar, bandfordon och stridsvagnar. Landsverks första militära produkt var chassiet till pansarbil fm/29 (1929) och nästa var pansarbil fm/30 (1930 prototypen till pansarbil m/31) samt en bepansrad motorcykel, samtliga till svenska kavalleriet.

AB Landsverk hade kopplingar till tyskt pansar om än inte alls så omfattande som många låter göra gällande. Detta är underlag i sig för en egen artikel, men i korthet är det värt att nämna är att myten om att  AB Landsverk provade pansarfordon i Panzerschule Kama i Kazan, dåvarande Sovjetunionen, vilar även det på ett missförstånd.

GHH i Oberhausen testade troligen en tidig version av GKF eller M28, en tidig hjul/band-vagn, i Kama. Man byggde fem eller sex olika versioner under utvecklingen av fordonet. Detta fordon kom senare att kallades L-5 av AB Landsverk.

Bofors (Krupp) köpte ett antal torn från AB Landsverk, som beväpnade tre stycken Krupps Leichtertraktor, som även de testades i Kama 1930.

Två svenska officerare, kapten Gillner och kapten Bratt, besökte Maschinenfabrik Esslingen i Tyskland, en del av GHH-koncernen samt samarbetspartner till AB Landsverks, den 2 till 6 december 1930. Officerarna studerade L-5- chassit, ritningar och provkörde fordonet. Koncernens chefskonstruktör diplomingenjör Otto Merker stod hela tiden till de svenska officerarnas förfogande. I januari 1931 besökte samma officerare Fried. Krupp AG i Essen, Bofors samarbetspartner, här studerade man deras försöksvagn, som man inte var lika förtjust i. Sverige beställde tre stycken L-10 stridsvagnar och en hjul/band-vagn L-30, en vidareutveckling av L-5, under förutsättning att Otto Merker ledde arbetet med vagnarna hos AB Landsverk i Landskrona. Han kom till Landskrona 1931 – 1939 (?), varefter han återvände till Tyskland, där han arbetade inom verkstadsindustrin och byggde senare ubåtar.


Slutsats

Med nedanstående resonemang, styrkt av de historiska originalhandlingarna, anser vi att vi en gång för alla har fastställt hur det svenska pansarvapnet föddes. Detta är nu bortom allt tvivel den initiala utvecklingen och andra skröner och myter torde därmed kunna läggas till historien som just det de är, nämligen något som kunde varit, men aldrig verkligen hände. Än finns det detaljer att komplettera med, vilket vi avser att göra genom den fortsatta forskningen.


Persongalleri

Gustav = Kung Gustav V Adolf
Regeringstid : 8/12 1907 – 29/10 1950.

1921–1922
Kungl. Armeförvaltningens Artilleridepartementet. (KAAD)
Chef: Generalfälttygmästaren och Inspektör för Artilleriet: Generalmajor, Friherre Ulf Lars Carlsson Sparre.

Militärbyrån:
Chef: Fälttygmästare: Överstelöjtnant Oscar Fredrik Osterman
I exp.avd: Handvapen och dess ammunition. samt II exp. avd: Artillerimateriel.

Konstuktionsavd:
Chef: Kapten Carl Birger Reinold. Schenström.
Ritkontoret. (Underavdelning till konstruktionsavdelning som syns stämplat på bild Appendix C3, se mer nedan)

Industrins krigsorganisation:
Kapten S.A. Thorén

Tekniska revisionen:
Kapten C.F.T. von Heideken

Militärattaché i Berlin: Major H.R. Låftman
Motoriseringsexpert inom artilleriet: Kapten Walter Elliot, A9 – Positionsartilleriregementet.


Kronologisk historiebeskrivning

Här nedan följer en sammanfattning av anteckningar och ett urval av dokument i kronologisk ordning kring de svenska inköpen av LK II-chassi, samt plåt till pansarbeklädnad under åren 1920 – 1922, vilka styrker att ”vår historiebeskrivning” och samtidigt tydligt punkterar de förekommande myterna ovan.


1920

I april 1920 tillstyrker Kungl. Maj:t att åtta sakkunniga skall ställas till Chefen för Generalstabens förfogande, för att ”granska förslag till införande av ny infanterimaterial framkommen under första världskriget”. ”Infanterikommittén” som den kom att kallas, skulle undersöka om kulsprutor, granatkastare, infanterikanoner, luftvärnskanoner, olika nya granattyper, samt även tanks, kunde införas för att förstärka vårt försvar.


1921

Ganska snart resulterande denna kommittés arbete i en riksdagsproposition, närmare bestämt den 7 januari 1921, ”Proposition med förslag till tilläggsstat till riksstaten för år 1921”. Under punkt 32 i densamma beviljade riksdagen den 11 januari 1921 ett anslag om 1 651 900 kronor för försök med så kallade ”tekniska hjälpmedel”.

I januari 1921 sänder Arméförvaltningens Artilleridepartement en skrivelse (1) till Militärattachén i Berlin, major H.P. Låftman, att han skall sondera möjligheterna om att få köpa olika tyska vapen, däribland även tyska stridsvagnar.

Major Låftman, sänder ut förfrågningar (2) till olika företag bla ingenjörsfirman Steffen & Heymann, på Tauentzienstrasse 14, Charlottenburg, Berlin, om de kan sälja ”Infanterikanon med ammunition, Luftvärnskanon med ammunition, vapen för att bekämpa Tanks, Tanks och ’Kraftwagen’ för Artilleriet”. (Appendix: A1-A2)

Omgående återkommer major Låftman med en offert (2a) från Steffen & Heyman på en lätt- respektive en tung bandtraktor (tre plus fem bilder bifogades offerten). Den tunga traktorn som offereras var identisk med chassit till den senare anskaffade stridsvagnen fm/21.”Schwere Raupenschlepper neu, wie sin für die deutsche Heeresverwaltung während des Krieges gefertigt wurden.” (Appendix: B1-B7)

I februari 1921 skrev (3) kapen Reinold Schenström, Konstruktionsavdelningen, till Steffen & Heyman och begärde prisuppgifter på diverse utrustning bl.a på en ”Tanks”.

Steffen & Heyman svarade (3A) dock inte förrän den 15 juli, då man erbjöd en stycken ”Raupenschlepper”: Chassie: fabriksnytt, väger 5,5 ton. Motoraggregatet är en Opel 25/55 Hk Pris: 261 000 RM. Med 9mm pansar vikt ca 4,5 ton Pris: 184 000 RM och avsedd att beväpnas med 2 st kulsprutor. Priset för komplett Tank var 445 000 RM. (Appendix: C1-C5Steffen & Heyman omtalade också att samma vagn offererats till Jugoslavien och att man totalt hade 15 vagnar till försäljning.

CB:s kommentar: Tillsammans med offertbrevet C1C2 från Steffen & Heyman sände man även tre stycken foton – C3 = 1 foto på 4 LK II:or i rad utanför sin fabrik, som blev stämplade ”tillhör ritkontoret” när de anlände till Sverige (se ovan) och C4 = en LK II:a från sidan (dessa två foton har cirkulerat i diskussionerna tidigare, utan att man vetat varifrån fotona kommit) och ett foto C5 från S&H monteringshall. Här kan man se två Raupenschlepper monteras, närmast kameran och en LK II:a längre in i hallen. Här ser man även den större kylaren som monterats. Se även B7. Att en extra stor kylare monterats är inte konstigt, då Raupenschleppern blir extremt tungt belastad. Först pansar 4.5 ton, 2 kulsprutor, ammunition, verktyg till kulsprutorna, 4 mans besättning, verktyg till Raupenschleppern.

Om man jämför bilderna som kom tillsammans med offertbrevet från Steffen & Heyman med bilder på svenska fm/22 (m/21) så ser man tydliga detaljskillnader på både framsida och baksida. Det kan alltså omöjligen vara de vagnar som Steffen & Heyman skickar bilder på som senare är de svenska strv fm/22 (m/21).

Vid denna tidpunkt var det dock inte längre aktuellt att köpa LK II-vagnar från Steffen & Heyman, då man erbjudits samma vagnstyp billigare från en annan firma, Wilhelm Ugé Gmbh, Hacker Strasse 5, Berlin-Friedenau.

I skrivelse (4) från major Låftman i Berlin till Chefen för Militärbyrån KAAD, Fälttygmästare Osterman, omnämnes att man funnit en ny säljare (Wilhelm Ugé Gmbh) som har tio stycken pansarvagnar i delar till försäljning i Tyskland.

CB:s kommentar: Detta innebär att major Låftman funnit totalt 25 stycken LK II:or, hela eller i delar.

Major Låftman ombeds av Militärbyrån KAAD reservera ca fem vagnar hos Wilhelm Ugé Gmbh för de 100 000 kronor som redan är beviljade. Militärbyrån KAAD meddelar att man vill ha option på resterande antal vagnar då man söker tilläggsanslag.

Den 1 juli 1921 beviljades 100 000 kronor i tilläggsanslag för inköp av pansarvagnar från Tyskland (5).

I Kungl. Brev den 7 juli 1921 (6) omtalas att man vill inköpa tio pansarvagnar från Tyskland för ca 200 000 kronor. (Appendix: D1)

Den 11 juli 1921 sänds telegram till Militärattaché i Berlin (vid tilfället kapten Ferrell) från Artilleridepartementet angående att svar ej erhållits (7).

Kapten Schenström och kapten CW Elliot erhåller täckning av resekostnader för resa till Tyskland för att besiktiga tio pansarvagnar (8). (Appendix: E1)

Enligt skrivelse från Kungl. Maj:t 15 juli 1921 (9) beordras kapten Schenström från A5 (chef vid KAADs konstruktionsavdelningen) och kapten Elliot vid A9 att avresa till Tyskland för att besiktning av pansarvagnar. (Appendix: F1)

Kapten Schenström och kapten Elliot reser till Tyskland för besiktning.

Den 22 juli 1921 skriver Wilhelm Ugé Gmbh köpeavtal (10). (Appendix G1–G2) Kapten Elliot skriver, som köpare, på kontrakt med Wilhelm Ugé Gmbh för tio stycken vagnar.

CB:s kommentar: Lägg märke till att, trots att chefen för KAAD:s konstruktionsavdelning, kapten Schenström samt kapten Walter Elliot inspekterar vagnarna skriver Walter Elliot på kontraktet som privatperson. Svenska staten/armén nämns inte i samband med köpet.

Den 23 juli 1921skickar major Låftman sitt första kvitto för att bekräfta affären. (Appendix: H1)

Den 26 juli 1921 skriver Bäckström och ber om prisuppgift samt uppdrar till Hans A Hansson att lasta alla tio vagnar och skeppa väl (11).

Korrespondens om delleveranser. Den 21 september 1921 skriver kapten Schenström till major Låftman att endast fem stycken Raupenschlepper ankommit till Stockholm (12).

Dock har verkmästaren kommit men han skall sändas tillbaka till dess komplett material har ankommit (13). Den 27 september 1921 meddelar major Låftman att de resterande fem stycken Raupenschlepper är ilastade och avsända (14).


1922

Enligt brev (15) från major Låftman till KAAD den 2 januari 1922 bekräftas att han betalade:

Den 23 juli 1921, 500 000 RM till Herr Wilhelm Ugé såsom första avbetalning för inköpta pansarvagnar och den 26 november 1921 250 000 RM samt den 29 december 1921 750 000 RM till Ugè. (Appendix: I1-I3)

Anteckning i ovanstående brev som visar sammanställning av utbetalningar (15).

Utbetalningar till firman Ugé G.m.b.H. i Berlin
Förskott genom major Låftman                500.000 RM
Likvid genom C G Bäckström                 1.000.000 RM
Slutlikvid genom major Låftman              1.000.000 RM

Den 7 januari 1922 meddelar kapten Schenström till major Låftman att ca 10 ton plåtdetaljer anlänt från Lübeck, men ännu ej delar till en komplett vagn (16).

Brevväxling kring delleveranser mellan major Låftman och kapten Schenström. Den 7 januari 1922 Omtalar major Låftman att några lådor med smådetaljer till Raupenschlepper fortfarande finns hos honom (18). Den 14 januari 1921 omtalar kapten Schenström att man i Sverige inköpt bultar till monteringen av pansarvagnar (19) samt den 18 mars omtalar kapten Schenström i brev (20) till major Låftman att monteringsarbetena på pansarvagnen fortskridit rätt långt, men att fortfarande vissa detaljer från Tyskland saknas.

Den 1 april 1922 insände Konstruktionsavdelningen till Fälttygmästaren ett förslag (21) beträffande monteringen av 9 pansarvagnar. En första pansarvagn har tidigare monterats av Stockholm Tygstation till en kostnad av 3 400 kronor exklusive kostnader för den tyske verkmästaren. Konstruktionsavdelningen anser dock att kostnaderna skulle bli lägre om monteringen gjordes vid Flottans Varv och föreslår att så sker. (Appendix: J1)

Den 3 april 1922 anhöll chefen för KAAD hos varvschefen vid Flottans Varv att montering av nio stycken pansarvagnar skall göras vid Flottans Varv (22). Av anhållan framgår att en vagn redan är monterad och skall tjäna som modell. Pansaret är ohärdat och måste tillklippas före montering.

Den 4 april 1922 omtalar kapten Schenström i brev (23) till major Låftman att den första ”traktorn” nu är monterad och att ”verkmästare Steger från firman Wilhelm Ugé Gmbh”, troligen kan resa hem. Övriga vagnar ska troligen vara monterade i juni, men de blir rätt mycket dyrare än beräknat. Kapten Schenström säger sig tvivla på att Wilhelm Ugé Gmbh kommer att uppfylla kontraktet angående härdning av pansaret. (Appendix: K1-K2)

Den 1 juni 1922 anländer en ensidig instruktion för handhavandet av Raupenschlepper från Wilhelm Ugé Gmbh (24).

Den 3 juni 1922 skriver kapten Schenström till major Låftman, att monteringsarbetet på de återstående vagnarna pågår och att de bör vara klara i juli (25). Pansaret skall därefter härdas och kapten Schenström vill därför få upplysningar från Wilhelm Ugé Gmbh om hur detta skall gå till.

Den 21 juni 1922 offererar Wilhelm Ugé Gmbh innerstartvevsutrustning för pansarvagnarna (26).

Den 22 juni 1922 inköps från Wilhelm Ugé Gmbh i Tyskland reservdelar till pansarvagnarna för 198 000 RM (27). Kapten Schenström omtalar att han beställt reservdelar från Wilhelm Ugé Gmbh och att de skall gå med båt från Lübeck.

Den 25 juni 1922 har reservdelar anlänt till Sverige (28).

Den 10 juli 1922 meddelar kapten Schenström att reservdelar går med ångaren Frode till Stockholm (29).

Den 7 augusti 1922 ombeds Gevärsfaktoriet i Eskilstuna göra provhärdning på pansarplåtbit för pansarvagnarna (30).

Den 14 augusti 1922 ska en härdad provplåt återsändas till Stockholm för provskjutning (30).

Den 6 november 1922 omtalar kapten Schenström att pansaret till pansarvagnarna är ohärdat men att stålkvalitén är lämplig för härdning (32).

Den 20 november 1922 omtalar varvschefen vid Flottans Varv att priset för oljehärdning blir ca 22 500 kronor (33). (Appendix: L1)


Noter och korresponderande dokument som styrker dessa.

1/ KAAD. Fälttygmästaren. Serie E I:17. Inkommande handlingar 1921 – Dnr H 55.
2/ KAAD. Fälttygmästaren. Utgående handlingar 1921. Dnr 158 M1.
2a/ Svarsbrev från Steffen & Heymann18 mars 1921 inkluderande fem bilder.
3/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. F I:4.
3a/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. F I:1.
4/ KAAD. Fälttygmästaren.Utgående handlingar 1921. (B I:15) Dnr H 98
5/ KAAD.
6/ Riksarkivet. Kungl. Försvarsdep H 89 5/7 1921
7/ KAAD. Telegram till Kn Ferrell. Militärattaché i Berlin.
8/ KAAD. Fälttygmästaren. Serie E I:17. Inkommande handlingar 1921 – Dnr H 98
9/ Riksarkivet. Kungl. Försvarsdep H 97 13/7 1921
10/ Ugé:s köpehandling: KAAD. Fälttygmästaren. Serie E I:17. Inkommande handlingar 1921 – Dnr H 98
11/ Bäckströms Importfirma
12-16/ KAAD.Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930.F I: 1.
17/ KAAD. Fälttygmästaren. Serie E I:17. Inkommande handlingar 1921 – Dnr H 98
18/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. A-E F I:1.
19/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. L-Ö F I:4.
20/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. A-E F I:1.
21/ KAAD. Fälttygmästaren. Inkommande handlingar 1922 EI:18 Dnr H 51.
22/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. L-Ö F I:4.
23/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. A-E F I:1.
24/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. L-Ö F I:4.
25/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. A-E F I:1.
26/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. L-Ö F I:4.
27/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. A-E F I:1.
28/ KAAD. Fälttygmästaren. Inkommande handlingar 1922 EI:18 Dnr H 64.
29/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. A-E F I:1.
30/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. F-K F I:3.
31/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. A-E F I:1.
32/ KAAD. Fälttygmästaren. Inkommande handlingar 1922 EI:18 Dnr H 51.
33/ KAAD, Konstruktionsavd. Korrespondens 1919 – 1930. A-E F I:1.

Appendix
A1, A2
B1, B2, B3, B4, B5, B6, B7
C1, C2, C3, C4, C5
D1
E1
F1
G1, G2
H1
I1, I2, I3
J1,
K1, K2
L1

Av
Christer
Baadstöe

Publicerad 2016-10-01
Uppdaterad 2017-12-28
English version >> How the Swedish Armoured Corps began

Appendix
A1, A2
B1, B2, B3, B4, B5, B6, B7
C1, C2, C3, C4, C5
D1
E1
F1
G1, G2
H1
I1, I2, I3
J1,
K1, K2
L1

Jämförelse framsida mellan tyska LK-II och svenska fm/22 (m/21).

Jämförelse baksida mellan tyska LK-II och svenska fm/22 (m/21).

Stöd arbetet med svensk pansarhistoria,

läs vårt nyhetsbrev!

Tack för ditt stöd!

Send this to a friend